Jag har kommit till insikt i vissa saker de senaste veckorna, vilket har resulterat i att jag nu är väldigt besviken.

För det första har jag insett att allt inte är som det ser ut att vara. Människor som man hela livet har sett upp till är inte de man tror dem är. De gör saker som man aldrig trodde att de skulle. De ljuger, bryter lagar och sviker förtroenden. Jag funderar på om jag i hela mitt liv har vänt andra kinden till och aldrig sett på när saker hänt, eller om jag helt enkelt aldrig har blivit visad den bittra sanningen.

Jag ser det bästa i folk helt enkelt, och nu har jag fått det bevisat att exakt alla människor gör dumma saker, även de människorna jag aldrig trodde skulle göra fel.

Jag börjar för första gången känna mig vuxen. Det kanske är när man blivit vuxen som man kommer till den insikten att alla faktiskt gör fel. Jag tror nästan det är så.. Har jag blivit vuxen nu? Jag vet inte. Känns konstigt bara.

Denna insikt går hand i hand med de andra som jag fått klart för mig. Det här som handlar om att gå bakom ryggen på människor för att komma dit man själv vill. Blir illamående bara jag tänker på det. Vuxna människor som inte kan stå för det dom säger utan ska gå runt och baktala varandra.

Detta ser man överallt man vänder sig. Ser det på tv, hör det på radio, ja, överallt runt omkring sig, bland sina närmsta och runt främlingar.

Alla männsikor gör fel, även de männsikor man egentligen tror är världens bästa. Det finns inga helgon eller änglar. Alla människor bär på hemligheter och har gjort någonting som de ångrar eller skäms över.

Hur kan det komma sig att jag inte insett det här för ens nu? Det kan jag inte svara på faktiskt. Är bara lite besviken på mänskligheten just nu. Inget särskillt egentligen som hänt, utan är bara allmänt besviken. Är det här vuxenlivet så är det fan inte mycket bättre än ungdomslivet, men då kunde man i alla fall skylla på att man var ung, dum och omogen. Vad har vi vuxna att skylla på egentligen?

INGENTING!